En tillbakablick på händelser ur Sibbo Naturskyddares 30 år

I mars 1974 fanns en dag i tidningen Nya Pressen i Helsingfors en notis om att Helsingfors stad planerade att bygga kärnkraftverk på Granö i Sibbo skärgård. Samtidigt talade man även om Norrkullalandet eller Löparö som möjliga platser för verket. Granö skulle i alla fall lämpa sig bäst, eftersom man då också kunde utnyttja spillvärmen som fjärrvärme för Helsingfors.

Artikeln väckte reaktioner i Sibbo, och en grupp med både fast bosatta och sommarfolk beslöt sig för att börja motarbeta planerna. Den 30 mars 1974 samlades så ett 40-tal sommargäster och fast bosatta sibbobor till ett möte på Hedåsen för att “diskutera och vidta åtgärder för att effektivt kunna motarbeta planerna på att bygga atomkraftverk i en även globalt sett så unik och naturskön miljö som skärgården. Professor Matts Roos valdes till ordförande för mötet. Mötet beslöt grunda en ny förening som skulle driva naturskydds- och därmed sammanhängande frågor, och som första uppgift skulle föreningen få att förhindra byggandet av atomkraftverk i Sibbo skärgård. I arbetskommittén för föreningen valde man in Matts Roos, Jucca Fedosow, Sven Sevelius, Carl-Petter Teckenberg, Helmer Saxberg, Martin Lodenius och Georg Åkerfelt.

Redan samma kväll höll kommittén sitt första möte och beslöt utarbeta stadgar för den förening som skulle bildas. Sibbo Naturskyddares stiftande möte hölls sedan den 10 april 1974 i Söderkulla. Matts Roos valdes till ordförande för mötet. Han valdes också till föreningens första ordförande. Styrelsemedlemmar blev Georg Åkerfelt, Lasse Blomberg, Holger Winberg, Anders Tallqvist, Sven Sevelius, Jucca Fedosow, Susanne Uggeldahl och Torsten Pihlflyckt. Susanne Uggeldahl valdes till sekreterare, och Carl-Petter Teckenberg lovade hjälpa till.

I ett protokoll från 14 maj 1974 står det att presidenten hålls informerad om vad som händer i Sibbo i kärnkraftsfrågan. En av styrelsemedlemmarna hade goda kontakter till UKK under den här tiden. Sommaren 1974 ordnades så en stor namninsamling mot planerna på kärnkraftverk i Sibbo, och i juli samma år hade föreningen redan över 900 medlemmar. Hur som helst ansåg Nylands regionplaneförbund att Löparö kanske skulle vara bästa platsen för ett kärnkraftverk i Sibbo.

Sammanlagt samlade föreningen in omkring 9000 namn på sin adress mot kärnkraftverk i Sibbo, och samma höst drog stadsfullmäktige i Helsingfors bort frågan om kärnkraftverk från föredragningslistan. Sibbo Naturskyddares kampanj hade säkert haft en ganska stor effekt.

Nya ärenden dök upp och måste bevakas. Flygbullret över södra Sibbo engagerade, och föreningen var bland annat i kontakt med kommunen och luftfartsstyrelsen. Man beslöt också gå in för en städkampanj i skärgården. Helibanan var aktuell redan år 1975, och år 1976 deltog föreningen i en adress mot planerna på storhamn i Nordsjö. Redan år 1975 nämner föreningen i ett protokoll om det störande vita molnet runt gruvan i Kalkstrand.

Så gick verksamheten vidare. Man ordnade städtalkon på stränder i skärgården, år 1979 talade föreningen om behovet av en oljebekämpningskår. Samma år fick för övrigt föreningens initiativtagare och ordförande Matts Roos ta emot Finlands naturskyddsförbunds förtjänstmärke i silver. Helsingfors ville bygga en stor soptipp i skogarna i Östersundom, och ibland dök också planer på övningsflygfält i samma område upp. Flygfältsplanerna har för övrigt aktiverat föreningen med jämna mellanrum.

Avfallshanteringen i mellersta Sibbo diskuterades på 1980-talet, då föreningen 1984 bland annat ville veta hur Nickby sjukhus skötte om sin hantering av medicinavfall, och vilka planer kommunen kunde tänkas ha för mottagning av tungmetallavfall. År 1985 ordnade föreningen sedan en diskussionsdag om skogarna och skydd av gamla skogar. Det var i det sammanhanget som planerna tog fart på skydd av Sibbo storskog. Föreningen var några år senare också med och restaurerade lekplatser för öring i Byabäcken i Hindsby.

År 1981 startade föreningen för övrigt sitt roddjippo Simsalö runt. Det var igen Matts Roos som kom med initiativet, och tanken var att visa att man kan ta sig runt i skärgården på annat sätt än med stora törstiga motorer. Alla flytetyg som drevs fram med muskelkraft fick vara med, men rena tävlingsroddbåtar sågs inte med riktigt blida ögon i början. Simsalö runt arrangeras ännu varje år, numera den första söndagen i juli.

Föreningen började också ordna fågelutfärder till Söderskär i samband med de arktiska sträcken i mitten av maj. De senaste åren har utfärden gått mot andra öar i havsbandet, bland annat Handskholmen nära Estlotan, vilket för övrigt var mål för föreningens första skärgårdsutfärder. De senaste tio åren har föreningen också ordnat andra exkursioner, bland annat en uggleexkursion i mars, en fladdermusexkursion och en svamputfärd.

Stora frågor under 1990-talet var Helibanan, planerna på en storhamn i Nordsjö och planerna på jättemarket i Östersundom. Det här är frågor som ännu är aktuella, och som föreningen fortfarande ytterst aktivt följer med.

Under de första åren föreningen verkade fanns ingen kommunal miljövårdsinstans i Sibbo, och Sibbo Naturskyddare fick därför ganska ofta fungera som en form av utlåtandeinstans för kommunen. Senare upphörde den verksamheten, då kommunen tillsatte först en miljövårdskommitté och senare en nämnd som nu har gått upp i nämnden för teknik och miljö. Sibbo Naturskyddare har ändå fortsatt att kommentera bland annat planläggningsfrågor, både lokalt och regionalt.

Under de senaste nio åren har föreningen också varit med och röjt en gammal betesäng i Norra Paipis för att på nytt ge vårblommorna en chans. I samband med planeringen av programmet Natura 2000 var föreningen med i arbetet för att Kummelbergen i Norra Paipis skulle fås med i programmet. Det lyckades till slut.

Sibbo kommun är idag hårt trängd, och miljön i Sibbo är likaså hårt trängd. En förening som Sibbo Naturskyddare behövs fortfarande, även om arbetet kanske har ändrat karaktär. Idag krävs nästan att föreningen har yrkesfolk till hjälp då utlåtanden skall författas, och samarbetet med andra organisationer blir därför viktigare än förr.

Under föreningens 30 verksamhetsår har föreningen haft följande ordförande: Matts Roos, Tor Fält, Henrik Westermark, Ole Wasström, Tom Ahlström och Christell Åström. Föreningens nuvarande kassör, Niklas Meinander, kom med i styrelsen redan år 1975, och har varit med där sedan dess med undantag för några år på 1980-talet då han arbetade utomlands.

När föreningen var som störst hade Sibbo Naturskyddare omkring 1100 medlemmar. Under årens lopp har medlemsantalet sjunkit, men föreningen är ändå en av de större föreningarna inom den finlandssvenska riksorganisationen Natur och Miljö, och föreningen fortsätter att driva frågor om Sibbos miljö.

September 2004,

Henrik Westermark,
viceordförande

Leave a Reply